Jailbird

Jag har börjat tycka om dig.

Jag hatar mig själv i den här situationen.

Men du, du njuter i fulla drag.

Gör mig svartsjuk.

Osäker.

Jag trodde inte du ville att jag skulle komma igår,

du va så kort.

Men så kommer jag. Och alla säger att dom väntat på mig.

Du sa att du inte trodde att jag skulle komma. Besviket.

Jag blev förvånad och fann mig inte.

Som vanligt.

Jag vet aldrig vad jag ska säga.

Och när jag kommit hit så vet jag inte längre vem jag är

och hur jag ska vara.

Tiden rinner iväg och början känns så långt borta.

Redan efter en vecka sa du att det kändes som att vi känt varandra ett helt liv.

Jag känner mig mer vilsen nu än i början.

Det är skillnaden på att ha känslor..

'I liked u better before u knew me' - ett quote väl värt att nämna igen.

Du är så kall ibland, eller är det bara jag som är paranoid som vanligt?

Jag hatar att inte veta var jag har dig..

men jag vägrar ställa den patetiska frågan. Och jag vet varför..

Jag har förnekat det ett tag nu

men jag är rädd