Bitter
Om någon betett sig illa mot en, är man då "bitter" om man tar upp det? Jag stör mig fan. Alltså, bara på själva grejen. Jag bryr mig egentligen inte så mycket om personen ifråga. Det har varit ett avslutat kapitel länge i mitt liv även om jag har väldigt svårt att komma till skott.
Fan alltså. Jag har alltid svårt att avsluta. Jag måste ju vara trög på nåt vis.
Nu, tionde gången, eller vad det nu blir, har jag insett att det verkligen inte kommer bli nåt mellan mig och NN. Eller ja, jag har ju vetat sen efter första gången men ändå har jag klivit på tåget igen och igen. Varför gör man det för?
Det är ju inte som att jag eg är desperat. Jag har ju annat också.
Så jag tyckte att nu när jag verkligen tagit detta steg och varit så duktig, så fick ju självklart två andra haka på samma dump. Däremot tog det en oväntad vändning och någon sen gammalt kom in igen. Fan att jag är så dålig på att rensa ordentligt. Clean break liksom. Nystart. Neej, jag ska alltid röra till det så förbaskat.
Fast egentligen är det ju inte mitt fel. Det är ju dem som hör av sig, så uppenbarligen är det ju de som har svårt att gå vidare right? Jag är bara öppen för all möjlig lek typ. Jag är ju som bekant inte girlfriend material.
Det jag egentligen skulle säga är att jag är less på att man inte får säga ifrån och bli förbannad när man ogillar andras sätt att va mot en. Det ska alltid "gummas" med en, klapp på huvudet och lite skratt. Då kokar jag.
Men så är jag ju så att jag hellre vänder då och bara skiter i det. Jag vet att jag inte kan vinna. Det enda som händer är att man blir idiotförklarad och betrakad som "psycho". Alltså herregud. Ilska måste ju vara den äldsta känslan ändå.
Jag tänker att dessa människor som reagerar på detta vis inte är värda besväret. De är ju uppenbart efterblivna som inte respekterar andra människor.
Shit, jag måste framstå som en überfeminist. Det är jag dock inte... Jag gillar bara inte människor. Vad är man då?
Fan alltså. Jag har alltid svårt att avsluta. Jag måste ju vara trög på nåt vis.
Nu, tionde gången, eller vad det nu blir, har jag insett att det verkligen inte kommer bli nåt mellan mig och NN. Eller ja, jag har ju vetat sen efter första gången men ändå har jag klivit på tåget igen och igen. Varför gör man det för?
Det är ju inte som att jag eg är desperat. Jag har ju annat också.
Så jag tyckte att nu när jag verkligen tagit detta steg och varit så duktig, så fick ju självklart två andra haka på samma dump. Däremot tog det en oväntad vändning och någon sen gammalt kom in igen. Fan att jag är så dålig på att rensa ordentligt. Clean break liksom. Nystart. Neej, jag ska alltid röra till det så förbaskat.
Fast egentligen är det ju inte mitt fel. Det är ju dem som hör av sig, så uppenbarligen är det ju de som har svårt att gå vidare right? Jag är bara öppen för all möjlig lek typ. Jag är ju som bekant inte girlfriend material.
Det jag egentligen skulle säga är att jag är less på att man inte får säga ifrån och bli förbannad när man ogillar andras sätt att va mot en. Det ska alltid "gummas" med en, klapp på huvudet och lite skratt. Då kokar jag.
Men så är jag ju så att jag hellre vänder då och bara skiter i det. Jag vet att jag inte kan vinna. Det enda som händer är att man blir idiotförklarad och betrakad som "psycho". Alltså herregud. Ilska måste ju vara den äldsta känslan ändå.
Jag tänker att dessa människor som reagerar på detta vis inte är värda besväret. De är ju uppenbart efterblivna som inte respekterar andra människor.
Shit, jag måste framstå som en überfeminist. Det är jag dock inte... Jag gillar bara inte människor. Vad är man då?
